Ohita navigaatio

Digitalisering välsignelse eller förbannelse?

Digitalisering välsignelse eller förbannelse?

 

Hjälp! Vad är på G…vad ska min blogg handla om… Den här bloggen är resultatet av den diskussion jag hade med regionens fackligt aktiva FSL:are. Det stod genast klart att det vi alla har starka åsikter om är den digitaliseringsvåg som sköljer över dagens skola.

Digital kompetens är en färdighet som vi alla behöver ha för att klara av att delta i samhället på lika villkor. Men hur är det med digitaliseringen ur jämlikhetsperspektiv? Sker den på lika villkor, för oss lärare, och hur är det för våra elever?

För oss lärare saknas i många fall adekvat fortbildning vilket innebär att lärarens kunskaper långt är fast i hens intresse och tid att sätta sig in i ämnet. I kommuner där tutorlärare fått vara med och utveckla undervisningssektorns ikt-strategi är situationen naturligtvis bättre. Där har tutorlärarna kunnat fungera som inspirationskälla inom det digitala, kunnat stöda lärarna i deras kompetensutveckling och handleda dem i olika undervisningsaktiviteter.

 

Jämlikheten för våra elever är utöver det nämnda beroende av hur kommunen väljer att satsa. Vissa kommuner har 1/1 dator för eleverna medan andra har ”en vagn med datorer för hela skolan”. Jag uppmanar lärarföreningarna till aktivitet efter kommunalvalet, det behövs insyn, kunskap och medvetenhet hos de beslutsfattare som sitter på pengarna, och vem är bättre på att coacha dem än vi lärare?!

 

Det som kanske bekymrat allra mest är att det har saknats nationella digitala riktlinjer. Detta har varit märkbart speciellt då det gäller införandet av den digitala studentexamen. Positivt är att riksdagsledamot Mikko Ollikainen senaste vecka, under FSL:s vårfullmäktige, berättade att man NU på ministeriet planerar en nationell strategi för digitaliseringen … bättre sent än aldrig!

Bekymmersamt är också opålitligheten hos den digitala tekniken och nätverken. Detta innebär att vi lärare i princip alltid bör ha en lektionsplan B i beredskap ”om det inte skulle gå som på Strömsö”.

Avsaknaden av läromedel och en bra plattform medför utmaningar i det dagliga arbetet. På svenskt håll är tillgången på läromedel är ett problem.  Produktionen av, och uppdateradet av, digitala versioner släpar efter samtidigt som utbudet är begränsat. Detta försätter svenskspråkiga elever i en ojämlik situation. Samtidigt är det ett orosmoln hur det går med lärarens rätt att välja läromedel. Finns det risk för att pengarna styr så att lärare uppmanas att välja digitalt och inte får beställa t.ex. arbetsböcker, trots att en helt digital undervisningsmiljö har visat sig ge sämre inlärningsresultat? När elever själva får frågan väljer de ofta bok, papper och penna.

Hur är det med återgången till ”normal” undervisning? Vi har sett en mängd olika varianter av streamad undervisning och hybridlösningar.  Distansundervisning kan passa en del elever men närstudier måste alltid vara utgångsläget. Detta vittnar inte minst alla elever med försämrade arbetsvanor och stora kunskapsluckor om.

Det finns även positiva erfarenheter vi kan bevara från distansundervisningen och det digitaliseringsskutt vi tog. För elever som har en legitim orsak till frånvaro har vi nu redskap som ger dem möjlighet att följa med i undervisningen och lämna in arbeten. Vår undervisning kan också i övrigt underlättas, i och med arbete i t.ex. Google documents kan vi gå in och se elevernas arbeten i realtid. Det möjliggör individuell vägledning och plagiatkontroll. Differentieringsmöjligheterna ökar, vi kan skapa personligt material för både svagare elever och för elever som behöver utmaningar. Små gymnasier kan erbjuda större utbud av kurser med hjälp av distansstudier men samtidigt kan detta innebära en fara i och med att färre lärare kan undervisa fler elever.

Digitalisering i all ära. Jag är rädd för att den på sikt kommer att leda till effektivering med ekonomiska orsaker som ursäkt. I en allt mer digital värld minskar våra sociala kontakter, skärmtiden ökar liksom arbetsbelastningen. Det blir lättare att påföra uppgifter, som att ordna distansmöten eller be om snabba svar på långa enkäter. Inom universitetssektorn finns det en rädsla för att pengarna ska få styra så att man skär ner på arbetsrum och föreläsningssalar. Utrymmen ska användas maximalt och flera arbetstagare ska dela på ett arbetsutrymme eller kanske tvingas arbeta delvis hemifrån. Man frågar sig hur en god kvalitativ undervisning och handledning av studeranden då kan genomföras.

Ja, hur man ser på digitaliseringen, är den en välsignelse eller en förbannelse är långt beroende av vilka resurser man ger den. Digitaliseringen får inte bli ett sparprogram på bekostnad av pedagogiken.

 Madeleine Karlsson

FSL:s representant i regionföreningens styrelse

Tack till Annika, Jeanette, Petra och Christoffer för era tankar!

 

Uutiset

Uutinen

Nyt on aika!

07.05.2022

Uutinen

#lakko2022

02.05.2022

Yhdistyksemme

Alueyhdistys toimii OAJ:n paikallisyhdistysten sekä ala- ja oppilaitoskohtaisten jäsenyhdistystensä edunvalvonnan ja koulutuksen tukena. Alueyhdistyksen jäsenyhdistyksissä on yhteensä n.